Foto: Torbjörn Krantz

ALBERT HOLMS VÄG – invigning av monument till minne av att vägen fyller 100 år.

För lite mer än 50 år sedan besökte jag för första gången Landsort inbjuden av Göran som skulle bli min make tre år senare.
Jag föll direkt för ön som påminde om barndomens bergknallar på Kallholmen – en ö vid Skellefteälvens utlopp i Bottenviken.
Jag kände mig hemma här. Den helgen i januari 1959 promenerade vi vägen upp till den norra hamnen med diverse avstickare till små vikar.
Då var vägen med visst inslag av gräs inte så bred.

Det skulle dröja många år innan jag fick veta att en släkting till Göran hade planerat och jobbat för att vägen skulle bli till.
Det var tack vare Björn Öberg vars far Axel skrivit minnesanteckningar om livet på ön.
Inhuggningen A.H. 1910 i berghällen blev så småningom frilagd och målas nu vit med jämna mellanrum.
Ja det var alltså här överlotsen Albert Holm, född 1848, gjorde halt som den drivande kraften bakom vägens tillkomst men
med uppmaningen att andra på ön skulle ta vid och så blev det till allas nytta och glädje.
Vägen vårdas; vägkanterna friseras, håligheter fylls igen och vid snöfall plogas den.
Träbänkar har satts ut vid vackra platser - som här vid Saltmars backe - den finaste plats man kan tänka sig.
Här kan man sitta och filosofera, titta ut över havet och omgivande natur med endast goda tankar i sitt sinne.
Vägen har genom åren använts inte bara av Landsortsbor utan även av militär och fågelskådare.
Numera möter vi många spänstiga dagsturister på promenaden mellan Storhamn och Norrhamn.
Det är en naturupplevelse utöver det vanliga, ja rena rama terapin för dem som lever i en stressad tid.

Eftersom Albert Holm var farbror till Görans morfar Carl Holm föll det sig naturligt att man talade en hel del om Albert i Görans hem.
Hans gästbok – en gåva på 90-årsdagen 11:e juni 1938 - har inte mindre än 79 hälsningar.
Då Albert avled i februari 1939 fick man veta att hans hus skulle flyttas från platsen för att ge plats för ett kapell - det stod klart i december samma år.
Valet av plats ansågs vara hedrande för Holm men därom fanns delade meningar. Hustrun Tora hade dött 1931 och dottern Fanny redan 1869.
Alla tre ligger begravda på Lotskyrkogården vid Ankarudden. Albert Holm var lots här i 50 år. Fram till 1870-talet bodde han i Skutvik.
Från hans fallfärdiga hus har Göran tagit vara på en bräda och en rostig ledstång.
Brädan blev en väggprydnad och ledstången fungerar som sådan uppe på berget.
Många foton finns förstås och finast tycker jag att ett foto från 1938 är med Göran, hans syskon Anna-Stina och Torbjörn plus okänd kille.
Torbjörn minns fina fisketurer med Holm.

Förra sommaren då målningen skulle förbättras i inskriptionen här på berghällen slog det mig att om precis ett år skulle det vara 100 år sedan Albert slog in sina initialer.
Varför inte fira detta på något sätt? Jag talade med Eva Lind och hon tyckte att jag skulle skriva en motion till byalaget om saken. Sagt och gjort!
Beslut om ett minnesmärke togs av Landsorts byalag på årsmötet 2009 och här står vi nu för att inviga Ole Drebolds fantastiska monument.
Du har hackat, mejslat, borrat och filat fram en mycket levande person.
Det har varit en ynnest att få följa arbetet. Vid flera tillfällen i somras gick jag förbi ditt hus och hälsade på Albert.
Han såg så nöjd ut, ja rent av stolt.
Vi är fulla av beundran inför resultatet - det är ett förträffligt minne över en man som älskade denna ö mer än allt annat.
Överlotsen Albert Holm kommer att möta många människor som passerar här förbi framöver.
Tusen tack Ole för ditt fina arbete! Du har åstadkommit ett enastående konstverk!

Nu föreslår jag ett fyrfaldigt leve för Ole Drebold och hans minnesmärke över Albert Holm och vägen.
De leve HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

Landsort 4/12 2010
Kerstin Krantz